Till C från Amy via tant Eva!
Bara för att jag blev på ganska bra humör tack vare att få blogga av sig lite, gråta lite ensam hemma i sängen bland alla gosedjur som ALLTID står på min sida samt verkligen gå igenom bilderna och få leka med dom vilket är det bästa av allt, så blev jag sugen på att visa lite mer bilder som jag har kommit ut och skapat här i vinter, närmare bestämt på Amy, den sötaste hunden som finns tror, iaf en av dom, jag är ju en sucker för dom lurviga små djuren! ;D
Amy hör hemma hos tant C och farbror J och det var dagen efter pokerkvällen som jag och C tog en promenad på isen här i Bållan! Supermysig dag tills isen knakade lite fööör hotfullt! Hahahhaha! =P
Men här kommer iaf lite bilder på lurvdjuret!! =DDD *lövar*
Sitt fint! Mycket intressant när människan har en stor svart mojäng i fejjan! Hahah! =)
Älskade matte! Tycker att den här bilden har en skön känsla trots koppel och hand, för Amy lägger verkligen upp sin tass mot mattes för att matte ska stanna där och så blundar hon och slickar på handen, det är äkta kärlek det! =D
Det här är min absoluta favvo! Superfina pigga ögon och öron, vinkelivink med tassen och så har hon precis satt ner den andra tassan så att snön står åt alla håll och kanter, inte ens kopplet stör!
Ibland har man fingerfärdigheten i avtryckarfingret så att man är där precis DÅ! ;D
En motljus och en "medljus", fina färger i den med medjus tycker jag! Älskar vintern och allt vad den kan skapa med häftiga ljus och effekter!
Detta var den allra första bilden jag tog sedan mitt jätteuppehåll! Blev ganska nöjd med resultatet av min lilla snöbjörn! ;P
Uppdatering såhär i efterhand då jag förhandsgranskar inlägget: borde nog ta bort kopplet på många av bilderna, iaf på den sista definitivt! Men man lär sig av sina misstag och det kommer fler gånger, lovar att göra det nästa gång, hahaha! ;P
Amy hör hemma hos tant C och farbror J och det var dagen efter pokerkvällen som jag och C tog en promenad på isen här i Bållan! Supermysig dag tills isen knakade lite fööör hotfullt! Hahahhaha! =P
Men här kommer iaf lite bilder på lurvdjuret!! =DDD *lövar*
Sitt fint! Mycket intressant när människan har en stor svart mojäng i fejjan! Hahah! =)
Älskade matte! Tycker att den här bilden har en skön känsla trots koppel och hand, för Amy lägger verkligen upp sin tass mot mattes för att matte ska stanna där och så blundar hon och slickar på handen, det är äkta kärlek det! =D
Det här är min absoluta favvo! Superfina pigga ögon och öron, vinkelivink med tassen och så har hon precis satt ner den andra tassan så att snön står åt alla håll och kanter, inte ens kopplet stör!
Ibland har man fingerfärdigheten i avtryckarfingret så att man är där precis DÅ! ;D
En motljus och en "medljus", fina färger i den med medjus tycker jag! Älskar vintern och allt vad den kan skapa med häftiga ljus och effekter!
Detta var den allra första bilden jag tog sedan mitt jätteuppehåll! Blev ganska nöjd med resultatet av min lilla snöbjörn! ;P
Uppdatering såhär i efterhand då jag förhandsgranskar inlägget: borde nog ta bort kopplet på många av bilderna, iaf på den sista definitivt! Men man lär sig av sina misstag och det kommer fler gånger, lovar att göra det nästa gång, hahaha! ;P
Ros-foto-session!
Det här är nog min favrit av alla jag fotade på rosorna, den här tog jag i bilen på väg till fotostället då jag skulle kontrollera inställningarna! *haha* Blev ett lyckat skärpedjup och så ljuset bakom som lös upp, blev en härlig känsla tyckte jag i bilden! =)
Vi kastade lite snö med tanke på att usprungsbilden jag hade i huvudet var när det snöade och resultatet blev antingen som denna bild, lite för lite så att det knappt syns, (de syns om ni försöker hitta typ dom 5 vita fläckar som finns i bilden, haha).
Eller så blev det liknande den här bilden, typ en snöstorm, haha! Nog för att den här bilden kanske har en liten charm i sig den med men det blev inte riktigt som det var tänkt ibland! ;)
Bilden med det "lilla trädet", den enda bilden som sambon tyckte var fin på lilla LCD-skärmen på kameran!
Efter allt snökastande och omflyttande i snön så hade rosorna samlat på sig lite snökristaller här och var =)
Mannen som gjorde allt möjligt, både genom gåvan till mig samt fotandet idag genom att köra och pulsa runt för att flytta rosor, kasta snö och bara allmänt ställa upp för mig!
Så även om nu fotandet inte blev så bra idag så kanske man inte ska ge upp, gud vad jag växlar från inlägg till inlägg, haha!
Men jag insåg faktiskt då jag verkligen kollade på bilderna och lekte runt lite att det kanske inte är så pjåkigt ändå, det är långt ifrån dit jag vill komma men jag har iaf tagit mig ut och fotat lite, alltså kommit ett steg närmare, detta trots att man var sjuk!
Kanske gäller att göra som Bä-Bä sa, ut och fota mera! Han är nog inte så dum, som jag tyckte då, ändå! ;P
Att fota eller inte fota, det är frågan..
Jaha så idag fick man chansen, solen lyser från en klarblå himmel och drömbuketten har nu gjort sitt..
Så därför bestämdes det att inspirationen att få fota buketten i solen skulle infrias!
Så vi packar in i bilen, Bä-Bä vet ett bra ställe, vi åker dit, pulsar fram i midjehög snö och placerar rosorna vackert på orörd gnistrande snö.. Kan det bli fel? =)
Ja det kan det, oerhört fel!
Till att börja med hade jag helt fel kläder och blev blöt och kall direkt, vilket gjorde att allmäntillståndet rasade superfort rakt ner, så egentligen var väl det det första felet jag gjorde, gick ut, dåligt klädd, då man fortfarande är sjuk..*hmm* =/
Sedan så såg att kameran hade dåligt med batteri vilket gjorde att stressen infann sig ganska så kvickt..
Efter 100 bilder tagna tyckte jag att det räckte, var väl inte supernöjd men nöjdare än när jag såg resultatet var jag definitivt..
Jag har verkligen tappat gnistan totalt, vet inte alls vad som är en bra bild längre, allt blir bara fel fel fel och det där "wow:et" man suktar efter över en av ens bilder det kommer inte längre..
Visst man kanske ska fota lite mer, ut och öva, men vad är poängen med det dyker då upp i huvudet, vad är det som säger att det blir bra då?
Jag har såååå mycket bilder i huvudet, rosbilden är inte knäppt på långe vägar, inte den jag ville få till, men jag vet inte vad jag ska göra.. Har hel tappat gnistan känns det som..
Påminner lite om det som jag skrev om förut ang att shoppa kläder och att jag inte vet vad jag tycker om längre.. Kanske hör ihop med det här, kanske håller på att förändras, mogna, växa, inte vet jag, men jag vet inte vad jag ska göra för att få till MIN bild, DEN DÄR bilden som man har i huvudet! *suck*
Vet inte alls vad jag ska göra nu.. =(
Vart har min röst tagit vägen måntro?
Hmmm, rösten dog igår, typ helt och hållet, kraxar fram något hörbart just nu för att få fram nånting som jag önskar säga..*hrm* Det är tur att man är ensam om dagarna så att man bara kan ligga och tycka synd om sig själv och hålla käft! =P
Och jag som ska flyga imorgon, nog för att det bara är en "snabb" tur till Gotland på typ en halv timme men ändå, var ju mitt stooora test inför den riktiga resan om typ en månad nu bara, iiii ser framemot den! =D
Men det hade nog varit värre om jag varit supertäppt i näsan och snorig, nu är det ju faktiskt "bara" halsen..
Har iaf ett chic flick maraton här hemma med Top Gun, Pearl Harbor, Dirty dancing, ja ni fattar nog, tårarna rinner och så skrattar man till ibland trots tårarna då prinsessan får sin prins ;)
Men trots att det kan vara ganska mysigt att bara ligga och titta på en massa film, speciellt såna här filmer så är det jäkligt långtråkigt att bara ligga här..*suck*
Jag hoppas och hoppas inte om vartannat att han ska ringa ang jobbet som jag var på intervju om i onsdags, kan ju inte prata med människan men samtidigt vill jag veta.. Frågar mig själv också om vartannat om jag verkligen vill ta det här och väger fram och tillbaka men där kommer jag bara fram till en sak i slutändan och det är att det är ett vikariat för ett år, det verkar vara ett roligt jobb att syssla med och om jag får chansen så kommer jag att hoppa på tåget, det kommer jag, få prova nåt nytt, lära mig en massa och träffa nya, förhoppningsvis, roliga människor!
Dock ska nog rösten få återhämta sig innan jag gör det, annars blir det nog inte så mycket lära känna varandra första gången, haha!
Har också tänkt en massa foto nu när jag bara ligger här hemma, beror nog mycket på att jag var tvungen att fota mina underbara rosor bara för att ha dom som minne kvar, även om jag blev lite missnöjd.. Är sååå sugen på att precis innan dom ska hängas på torkning kasta ut dom i snön när det snöar så där vackert som det gjorde igår och föreviga dom där, har en bild i huvudet som skulle vara himlans fin att få till! ;D
Har också kommit på massa andra idéer som jag är ivrig att föreviga, har ju pratat om min lilla låda innan och jag har nu bett karln min att hjälpa mig med den, så får vi se vad som händer sen!
Har också inspirerats av en tjej, som jag följer via hennes blogg, som inte har en enda fotoutbildning men som idag fotar kändisar för fullt och lever på sitt fotande trots sin ringa ålder på 22 år! Så vill jag också ha det, jag vill verkligen det, det är min dröm och jag vill verkligen satsa på den!
Så därför, L, varför inte satsa på idéen som du skickade i ett sms häromdagen, jag är villig att spåna, planera, skapa, om du är det? Det kanske inte fungerar just NU men jag vill verkligen, så varför inte ge det en chans, iaf genom att prata igenom det ordentligt! Vi tar det på vår dejt tycket jag! ;D
Sen har jag också beslutat mig för att söka till distanskurserna i höst, båda två, har tom kostat upp kostnaderna för böckerna! Det ska bli kul att få satsa på sin hobby, väcka den till liv igen och få utvecklas!
Oh nu snurrar det i huvudet, alvedonet är nog på väg ut ur kroppen, nog dags att ta en liten tupplur och vila både hals och huvud ett tag och fortsätta mitt chic flick maraton! Men jag återkommer och meddelar hur mina tankar och funderingar fortsätter att snurra!
Bjuder på ännu en bild så länge från min fotosession igår! ;)
Sjuk idag..
Jaha då ligger man här hemma igen, med täcket uppdraget över näsan, frossar, svettas och huvudet bultar som en en klampande elefant och halsen svider så fort man försöker svälja..*suck* Hatar att vara sjuk!
Men trots att jag är liten och ömklig idag så har jag ett stort leende på läpparna!
Dels så hade jag en anställningsintervju igår som gick galant, kändes väldigt lovande då jag gick därifrån en och en halv timme senare ;P Verkar också som ett kul ställe att jobba på och arbetsuppgifterna kändes också väldigt roliga och varierande.
Jobbet i sig kommer att ske, om jag nu får det - håll tummarna!, i Bålsta på ett ställe som heter Nefab, dom pysslar med förpackningar och emballage. Alla ni som har en Nokia och har fått den i en liten kartong med en massa vaddering på insidan, det är Nefab! =)
Min uppgift där skulle vara kundservice samt ordermottagare, mycket telefon och mailkontakt med människor över hela Sverige samt en del av Europa. Lite ha rollen som ett ansikte utåt och vara kunders och leverantörers kontakt med Nefab.
Verkar vara ett kul jobb, har inte hunnit sett det dagtid än eller träffat det lilla gänget på 20 pers, 3 om vi ska räkna min avdelning, som jobbar där, men det är definitivt ett jobb som jag skulle kunna fördriva min tid på i ett år framöver! ;P
Vi får alla hålla tummarna helt enkelt, har nog domen innan veckan är slut förhoppningsvis! =D
Men sen då.. Alltså shit leendet bara växer mer och mer för varje gång jag tänker på det.. =DDDD
Kommer ut utanför Nefab och är beredd att ringa efter skjuts, antingen Bä-Bä, som jag egentligen inte vet om han har kommit hem då pendeltrafiken inte riktigt fungerade som den skulle igår =/ eller svärmor som var snäll och skjutsade upp mig dit till intervjun, tack!
Men där står lilla Skrotan med Bä-Bä i, ivrig att få höra hur allt hade gått med tanke på den tid det tog.. =)
Våran dag var det ju igår och mycket tid hade försvunnit på mitt möte, men nu var det bara vår tid!
Firade det med Kinamat, jag mådde redan då inge vidare men lyckades klämma ner lite iaf, är ju så gott från våran alldeles egna kinarestaurang över gatan ;D
Men nu hoppar jag.. Vi kommer hem och innanför dörren, lägenheten är mörk och det doftar rosor så det står härliga till.. Wow tänker jag vilken doft! blir bannlyst från köket ett tag och sen när jag går komma in står det 48 st långskaftade, enorma rosor och pryder HELA köksbordet!!!!!!!!
Tårarna börjar rinna och Bä-Bä förklarar att det är 2 rosor för varje månad vi har varit ihop, varför det är två är för att dom representerar jag och han i 2 år! *SMÄLTER*
Det var så fint och detta hade han skaffat INNAN sitt möte och hade fått gå ÄNNU tidigare från jobbet för att kunna fixa det och så hade han släpat blommorna på diverse pendlarmedel! Gull!
Mina Jamie Oliver kokböcker var ganska bleka i jämförelse! Haha!
Sedan ställde vi in rosorna i sovrummet och där står dom nu och pryder vårat golv och sprider väldoft, så det är sjukstuga i sovrummet idag, i vanliga fall brukar det vara skönt att ha det på soffan, men icke idag! =D
Ska försöka torka dom när dom planerar att ge upp, hur nu det ska gå till eller var dom ska få plats..*hehe* ;P
Men jag har redan förevigat dom med kameran, proppade i mig en alvedon och satte igång, ingen tid att förlora! Kommer alltid att komma ihåg gårdagen, inte för intervjun, inte för snöovädret, utan för att jag fick det finaste man kunde få i sak, ord och handling. Jag har världens underbaraste karl och jag är världens lyckligaste sjukling!
Bjuder på några "mästerverk" så att ni också kan få se JÄTTEbuketten! ;D
(Är dock lite svårt att förmedla den underbara doften som dom utsöndrar hela tiden samt hur maffig buketten är men föreställ er något riktigt maffigt utifrån bilderna, x 10 så har ni verkligheten! ;P)
Älskar dig! *smack*
Älskar dig! *smack*
2 år idag!
Idag är dagen som jag och Bä-Bä firar våra 2 år ihop, våra 730 dagar som tillsammans med varandra.
Blir nog inget superfirande just ikväll utan vi sparar krutet till nästa helg då kosan kanske styr sig mot Storbritannien och Londons mångkulturella gator över en långweekend! ;D Vi får se, men fira ska vi göra iaf!
Och nu kanske man ska skriva en lång kärleksförklaring till drummlen därhemma men han vet vad han har mig och jag vet var jag har honom och även om det går upp och ner och svackor kommer och går så älskar jag honom mest av allt ändå, varför annars fortsätta dela räkningar, storhandla under massa suckar över att maten har blivit så dyr, hitta på saker med varandra, med andra, med inga, att bo under samma tak, äta, leva, mysa, andas och bara vara..
Nej vet ni vad, dessa 2 år har varit hysteriska med massa skratt och massa tårar, hinder som vi har klarat att kravla oss över och en massa massa pussar och ännu mer kärlek och jag ser framemot dom kommande 60 åren! ;P
