Förlåt för all dramatik!
Igår var det dags för det stora födelsedagsfirandet i Norrtan.. Åkte dit med humöret på topp och planerade till 110% att ha en supertrevlig dag, kväll, natt..
Men tyvärr så ville ryggen inte detsamma.. Vet inte om det var det berodde på men jag antar att det var en blandning av fotboll, sprit, hålligång, dans och liknande.. Men mina förväntningar och önskningar slutade på sjukhuset i Norrtan i stooor smärta..
Förstår inte riktigt vad min kropp vill mig.. Jag försöker att göra det bästa för den mest hela tiden, jag varierar ställningar så att ryggen får lagom av det mesta, jag sköter mig med mat och tabletter, jag tar hand om mitt hår, jag tar itu med min ångest och alla konstiga tankar som dyker upp.. Men ändå en dag som denna, då man bara kände att man ville ha kul med människor som står en nära, människor som man känner sig trygg med, människor som vet allt om mig och lite därtill, då sviker min kropp mig.. Jag kanske inte behandlade den så bra men att den skulle få mig att må som jag mådde igår det trodde jag inte var möjligt.. Jag trodde inte att den kunde göra så mot mig.. Jag trodde inte att jag kunde göra så mot mig själv..*suckar* =((
Varför jag skriver detta inlägg är för att jag vill be om ursäkt, be om ursäkt till alla inblandade som känner sig träffade..
Förlåt för att jag "förstörde" ditt födelsedagskalas, det var inte min mening nånstans.. Jag hade en supertrevlig dag och kväll och ville att det skulle fortsätta långt in på småtimmarna.. Jag hoppas att min dramatik inte orsakade alltför mycket besvär.. Tack iaf för en trevlig födelsedagsgalejspartybarty!
Och till ni andra som hade gjort er så fina för att gå ut och svira loss och var på topphumör för det ber jag också om ursäkt.. Har fått berättat för mig att ni alla fanns vid min sida in i det sista och jag är oerhört glad och tacksam för att ni fanns där, inte för att jag har nåt minne av det tyvärr men det hade nog slutat annorlunda om inte ni hade varit där med mig, visste nog på nåt plan att ni var där för mig.. Tack och förlåt för hur kvällen slutade..
Sen vill jag också tacka mina två änglar och räddare i nöden som satt vid min sida och vakade och bara var där med mig på sjukhuset.. Är oerhört tacksam och rörd för att ni orkade sitta där tills dagen började att gry.. Det kommer jag aldrig att glömma..
Är så mycket jag vill få fram åt både det ena och det andra hållet men kan inte riktigt tänka klart, är inge vidare med kroppen min, vet inte alls var det hår ska sluta.. =( *rädd*
Kommentarer
Trackback
