TVÅ KLADDKAKOR ÄR BÄTTRE ÄN EN

Tycker att barn är den mest fascinerande varelsen som finns, att få följa deras utveckling från att vara i mammas mage till att växa upp till egna vuxna individer och under den resans gång ha ansvar över denna lilla krabat och forma den till en bra människa det är för mig helt fantastiskt!

Att få se dom komma till världen, att få bära på ett liv.. Och att sedan få följa den lilles väg genom att krypa, sitta, gå, stå, prata, få första tanden, första leendet, deras sätt att greppa, röra, känna, titta.. Tom deras skrik och att försöka tyda vad det är dom vill ha.. Att kunna skapa ett band mellan dig som förälder till ditt barn, det barn som du har skapat och förevigat denna värld med.. Jag finner knappt ord, det är stort, riktigt stort..*ryser*

Men nu sitter jag här, utan barn.. Eller ja utan barn är jag inte, har fem små raringar i familjen, som nu för övrigt börjar bli stora..*hemska tanke* samt en underbar liten prins! Så utan barn är jag inte.. =) Dock kan jag inte hjälpa att saknaden ibland kan sticka till efter en egen liten krabat, min egna, den som bär mina anlag och är skapad och född av mig, den som tittar upp på mig och kallar mig mamma.. Vill ha en egen liten sak som klamrar sig fast vid mig och är extremt mammig..*haha* 

Vill kunna ligga hela dagarna och kräla på golvet och bara ge all tid i världen för min egen avkomma..

Okej säger alla mammor, det kommer du att orka i typ nån vecka sen finns varken tid eller ork att göra det.. Men jag vill! Jag vill försöka, jag vill försöka vara den mamma som jag har i mitt huvud av hur jag vill vara som mamma.. Inget illa ment mot nån annan mamma här i världen, tror att alla har en bild i huvudet av hur man vill vara som mamma, så även jag och min bild är att kräla på golvet mest hela dagen! =)

Men frågan är om jag verkligen är redo.. När vet man det? Hur vet man det? Är det då man har en fast ekonomi, fast jobb, fast förhållande samt att allt detta ska ha fortgått under en längre tid? Eller är det bara när allt känns rätt? Jag vet inte, visst är det bra med fasta saker att ha som grund inför den kommande familjemedlemmen men är det inte en bra grund då allting känns rätt? Jag menar är man någonsin redo för ett barn? Formar sig inte livet då beskedet kommer, efter att barnet har kommit och under tiden som det växer upp? Blir det någonsin som man tänkt sig eller hoppats på? Jag vet inte, men om jag har en biologisk klocka, om jag har nån mammainstinkt, då är den mer än redo just nu.. Det är då en sak som jag vet är säker..

Iaf så har jag varit där och som vanligt så är det kakor till förbannelse, fjorton olika sorters hårda kakor, fjorton olika mjuka, bullar, tårtor och diverse annat..*puh* Blir som värsta styrketräningspasset för magen och munnen är full från det man kommer till det man går några timmar senare..

Men icke idag! *mohaha* Idag skulle Eva vara duktig, få se om detta nyblivna anti mot socker var på riktigt eller bara nåt som jag har fått för mig.. 

Innan jag åkte var oron ganska stor, men mest över att om det skulle bli en bit så skulle det lätt bli flera och så till slut skulle det sluta med att ingen fick nåt överhuvudtaget..*hrmpf*

Men när jag väl kom dit insåg jag verkligen att det är inge gott längre, jag tittade på kakorna och insåg att det fanns inget jag var sugen på, jag kände bara den söta smaken som dom alla hade och kände hur det växte i mun.. Nej detta var inget för mig! Tänka sig att godisråttan nummer ett kan få för sig en sån här grej! Att allt vad sötsaker och socker heter inte är gott längre!! *hoho* Är riktigt stolt över min bravad som jag lyckats åstadkomma och kommer nu stolt att kunna somna gott i min säng *ler stort*

Dock kan jag inte annat än undra om det är en övergående fas eller om det verkligen är på riktigt mitt antisockertillstånd..*hmm* Vi får väl hålla tummarna för att det håller i sig..*hehe* ;)

Sedan kan jag inte heller låta bli att undra varför detta har uppkommit överhuvudtaget, kan det vara att jag har ätit så mycket socker i mina dagar att det har blivit för mycket..*huah* Hemska tanke! Tänk om man har ätit så mycket sötsaker att kroppen börjar att säga nej! *gosch*

Då hade jag en jädrans kamp med det och eftersom det var mer *ajabaja* då så blev det ju mer frestande att synda och till slut så brakade allt..

Nu kör jag inte med nån form av sockerransonering men jag försöker ändå tänka på vad jag äter, men om jag förbjuder något då blir det desto mer av det, så jag antar att jag har ett inofficiellt förbud mot socker..*öhh* Ja ja kom till poängen nu Eva!

Har känt på sistone att jag inte har nåt sug efter socker, godiset smakar inte lika gott som förr, läsken är bara jobbig att dricka, chips och liknande är bara fett och äckligt.. Kakor och bakverk är inte lika välkommet som förr, är bara inte gott längre.. Mitt stora problem förr, glass, det är inte heller så gott som det var då.. Det är bara kallt och det ilar i tänderna..*hrmpf*

Vet inte riktigt vad som har hänt med mig men jag stendiggar just nu nötter, frukt och suget efter smoothies är större än någonsin.. Är inne på den vägen nu, väldigt duktigt av mig själv måste jag säga! =) Får se hur länge det vill hålla i sig..*hehe* Har en tendens av att vända kappan efter vinden ett antal gånger innan jag har bestämt mig för var jag står, om ens det..*haha*

Slänger ut en bild på lite godis, bland det sista godis jag smakade faktiskt.. ;D Får se när syndabilden kommer ut med det godis jag kommer att bryta den här trenden med..*haha*

Har lyckats fylla ut mina dagar ganska så bra faktiskt nu framöver.. Födelsedagar, flytt, middag och en massa kompisar.. Jag hoppas bara att det håller..*hmm*

Missen fick iaf lite riktig mat idag och jag har nog aldrig sett en sån glad katt nån gång, oj oj oj vad hon åt! Det tog slut på fatet med en jädrans fart..*hihi* Duktig misse! Hoppas nu för allt i världen att hon får behålla det..*hålla tummarna*

På kontot är det inga glada miner, som tur var tack vare sunshine och Gucci by Gucci så slipper jag hamna på minussidan iaf..*puh* Men annars är det tomt, tomt, torrt, dammigt och ekande..*suckar* Inge kul att inte ha ett enda rött öre att röra sig med..*morr* Vad ska man göra nu då? Det kommer saker som kostar pengar, som mat till oss, som presenter till alla aprilbarn, som andra saker som man kanske vill pyssla med..*hrmpf* Är på bristningsgränsen till panik..*suckar tungt*

Annars är jag mest konfunderad varför jag i två dagar nu har vaknat på mage med en värk i ryggen som skär igenom alla ben i kroppen.. Varför ska man vara så knasig i sömnen och inte tänka på konsekvenserna av ens handlande? *morr på mig själv* Jag menar jag kan omöjligt ligga på mage så jag förstår inte varför jag ska envisas med att göra det.. Det är ju inte en vidare bra start på morgonen då man måste hasa sig ner så att man står på alla fyra på golvet och hoppas på att benen bär när man sakta men säkert reser sig upp..*hrm* Jag hoppas att min fredag inte ska behöva börja på samma sätt, då vill jag vakna så att jag kan sätta mig upp i sängen och resa mig på stadiga ben istället..*så det så*

Sen kanske ni undrar vad mina *hrm* och *hrmpf* betyder.. Jo tänk er Marge i Simpsons och hennes läte då hon misstycker till något, där har ni mitt *hrm* Mitt *hrmpf* är ungefär detsamma men det är mera fnysning inbakad i det hela..

Åh herregud vilket menlöst samtalsämne, snacka om att jag inte har nåt att komma med..*haha*

Iaf på den här tiden så har man kanske inte kört så mycket bil som man kanske borde ha kört under den hår tiden.. Har inte blivit att jag har kört så mycket sedan olyckorna.. Dock på senaste tiden så har jag försökt att köra en del, dels pga att jag varit tvungen men också för att försöka hålla körsinnet fräscht..

Och idag var det dags igen.. Idag skulle jag ta mammis och pappis jeep in till stan för en del saker som jag hade att göra.. Mammi och pappi befinner sig på varmare breddgrader just nu så då är dom snälla och lånar ut lilla bilen, eller rättare sagt jag tar den eftersom den bara står..*hehe* Slipper jag åka Skrota.. =P

Dock har jag kört en stoooor automatväxlad volvo dom senaste dagarna så att sätta sig i jeepen gav en smärre chock för lilla Eva.. Först var det storleken, den var betydligt mindre.. Sedan satt man ju så jädrans högt i jeepen.. Har alltid gillat jeepen, den är rolig att köra, men idag var det mera en chock med tanke på att min nya kärlek heter volvo och automat.. Så när jag skulle starta jeepen så kom det en stor blackout, hur gör man? Vilka fötter ska jag använda? Just ja,båda fötterna ska användas, man måste koppla för att kunna växla och just ja den här bilen hade servo ja och var lätt att ratta, ursäkta diket! Men åh vad långsamt det kändes att det gick, herregud den här bilen är uppe i 4000 varv i 100..*ahhhh* Ut på fälten och efter min duktiga promenix för att hämta bilen hade jag upptäckt den kraftiga blåsten.. Och om jag nu hade glömt den så gjorde den sig påmind just där då den tog tag i den lilla lätta bilen och kastade över den till fel sida av vägen.. Just ja, måste hålla ett krampaktigt tag om ratten ja..*hrmpf*

Messen kommer och mess ska skickas, varför håller man på? Det ringer, hur ska jag kunna hålla i telefonen, ratten och växla samtidigt?

Upptäcker att airbaglampan lyser efter ett tag, varför då? Är den på väg att utlösas? Kör jag sååå dåligt? Måste hitta nåt vasst så att jag kan punktera den om den kommer, letar febrilt i väskan och hittar nycklarna, dom får duga.. Sitter beredd med dom i knäet men inget händer naturligtvis.. Förresten går det att ens punktera en airbag tänker jag medan jag rusar fram i 110 på E4:an.. Oj här ska jag av!

Kommer fram efter mycket om och men, parkar bilen och beger mig av mot mina mål för dagen..

Kommer tillbaka och ser att det är nån som har parkerat så nära så att jag inte ens får upp förardörren på bilen..*morr* Får då krångla mig in i bilen via passagerarsitsen, men till slut är jag på plats.. Skitig är den nya fina röda jackan som jag har tagit på dagen till ära, tom väskan har fått en massa bildamm på sig..*suckar* Sen är det att tänka och fokusera som gäller, gasa, växla, bromsa, stanna, byta fil *oj ursäkta*, signalera på alla de möjliga sätt, den jädrans lampan lyser fortfarande, titta titta titta.. Herregud är ju som ett helt träningspass! Sen upptäcker man att man sitter i andra tankar och undrar hur i hela fridens namn man tog sig från plats A till plats B.. Galet att jag har kommit hem så passa hel och någorlunda ren med mig och mina bilar genom mina körår! *haha*

Och nu sitter man här och funderar på det faktum att man nu kan övningsköra med sina små raringar..*haha* Vet inte jag om jag är lämpad att lära ut sådana saker som att framföra fordon på allmänna vägar, tror nog att allt jag kan kan läras ut på nån minut varav hälften är fel om inte mer än allt..*haha* Vore skojigt att få övningsköra med dom med tanke på att jag klarar av att köra i rondeller till skillnad från andra..*host host* Men det vette fasiken om det är så lämpligt att min körstil kommer att tillämpas av andra än mig..*hmm* Borde kanske patentera mitt bilkörande, helt galet helt enkelt! En helt galen dag fylld med en massa knasiga funderingar och tankar..*haha*

Nej man får bita i det sura äpplet och ta dom små korvören som blir över och göra det bästa av situationen.. 

Förlåt alla aprilbarn för att jag inte kommer ha råd att köpa dom överdådiga presenter som jag vill kunna köpa till er..

Förlåt min söta, underbara, fina sambo för att jag inte kan köpa alla oxfiléer jag vill kunna köpa till dig..

Kanske man ska råna en bank? *hmm*

*haha*

Vad tycker ni?

Slänger ut texten iaf, är låten "The real thing" med Gwen Stefani från hennes album Love angel music baby..

I've seen your face a thousand times
Have all your stories memorized
I've kissed your lips a million ways
But I still love to have you around

I've held you too many times to count
I think I know you inside out
And we're together most days
But I still love to have you around

You're the one I want and it's not just phase
You're the one I trust, our love is the real thing

Don't go away
My love (my love)
I want you to stay
In my life
Don't go away
My lover (my love)
I'm happiest when we spend time

You're a salty water ocean wave
You knock me down, you kiss my face
I know the storms will always come
But I still love to have you around

Heaven knows what will come next
So emotional, you're so complex
A rollercoaster built to crash
But I still love to have you around

You're the one I want and it's not just phase
You're the one I trust, our love is the real thing
Don't go away
My love (my love)
I want you to stay
In my life
Don't go away
My lover (my love)
I'm happiest when we spend time (it's only you and I)

It's you there when I close my eyes
And you in the morning
I never thought you'd still be mine
Or I'd really need to have you around

Don't go away
My love (my love)
I want you to stay
In my life
Don't go away
My lover (my love)
I need you, you're my love supply

Don't go away 
My love (you're my love supply)
I want you to stay
In my life (every day, every night)
Don't go away
My love (you're my love supply)
I need you, you're my love supply

Och nu tänkte jag lägga ut både video och text.. =D Det är iaf låten "Du är musiken i mig" från filmen High School musical där den då väldigt clevert heter "You are the music in me".. Slänger ut den engelska texten och videon från filmen med..*hihi*

Men just den svenska versionen med Molly Sandén också gör ju att det inte kan bli annat än superbra! *ryser*

Molly: 
Na na na na 
Na na na na naa 
Du är musiken i mig 

Molly: 
Du vet hur orden var en gång 
För du tystnar om du lyssnar 
Båda: 
För en dröm går oändligt långt 
Och allt kan hända 
Och alla vindar vända 

Båda: 
Du gör mitt liv till melodi 
Dess eko klingar inom mig 
Jag ser ditt ljus 
Och världens brus 
Det tystnar bakom dig 
Ola: 
Mm, du möter mig 

Molly: 
Jag känner det med en gång 
Vi sjunger samma sång 
Ola: 
Oh, du är musiken i mig 
Ja, det finns i oss båda två 
Molly: 
Följer oss där vi går 
Båda: 
Vet att du är musiken i mig 
Na na na na 
Ola: 
Oh 
Båda: 
Na na na na 
Ola: 
Yeah yeah eh 
Molly: 
Na na na na 
Båda: 
Du är musiken i mig 

Molly: 
Jag känner dig fast vi aldrig mötts 
Ola: 
Aldrig mötts 
Molly: 
Kan det vara? 
Ola: 
Oh oh 
Molly: 
Va en dröm? 
Ola: 
En dröm vara? 
Båda: 
Att nya ord och tankar föds? 
Ola: 
Här i din närhet 
Molly: 
Din närhet 
Båda: 
Och du ger och lär mig 

Båda: 
Du kan se mig som jag är 
Det har aldrig hänt förut 
Molly: 
Nej, nu hör jag dig 
Ola: 
Hör jag dig 
Molly: 
Här inom mig 
Ola: 
Oh oh 
Båda: 
Vi hör varann till slut 
Molly: 
Åh, du sjunger för mig 
Ola: 
Oh yeah 

Båda: 
Jag känner det med en gång 
Vi sjunger samma sång 
Ola: 
Yeah oh 
Båda: 
Du är musiken i mig 
Den finns i oss båda två 
Följer oss där vi går 
Du är musiken i mig 
(miiiig) 
En sång för dig och för mig 
(sääääg) 
Där vi kan uttrycka allt vad vi vill 
Molly: 
Vad finns till? 
Ola: 
Allt finns till 
Molly: 
Tillsammans finns vi till 
Oh oh oh oh 

Alla: 
Na na na na 
Molly: 
Du är... 
Alla: 
Na na na na 
Molly: 
Du är... 
Ola: 
Yeah yeah yeah 
Alla: 
Na na na na 
Molly: 
Du är musiken i mig 
Alla: 
Na na na na 
Molly: 
Du är... 
Alla: 
Na na na na 
Molly: 
Du är... 
Alla: 
Na na na na 
Båda: 
Du är musiken i mig 
(Jag känner det med en gång) 
Ola: 
Åh, med en gång 
(Vi sjunger samma sång) 
Molly: 
Samma sång 
Ola: 
Du är musiken 
Ja, den finns i oss båda två 
Följer oss där vi går 
Molly: 
Där vi går 
Båda: 
Du är musiken i mig 
Alla: 
Na na na na 
Ola: 
Ohhh 
Molly: 
Du är... 
Alla: 
Na na na na 
Molly: 
Du är... 
Alla: 
Na na na na 
Båda: 
Du är musiken i mig

Na na na na
Na na na na yeah
You are the music in me

You know the words once upon a time
Make you listen, there's a reason

When you dream, there's a chance you'll find
A little laughter or happy ever after

Your harmony to the melody
That's echoing inside my head
A single voice, above the noise
And like a common thread
Mmmm, you're pullin' me

When I hear my favorite song
I know we belong
Oh, you are the music in me
Yeah, it's living in all of us
And it's brought us here because
You are the music in me

Na na na na
Na na na na
Na na na na
You are the music in me

It's like I knew you before we met
Can't explain it, there's no name for it
I'm saying words I never said
And it was easy, because you see the real me
As I am, you understand
And that's more than I'll ever know

To hear your voice, above the noise
And know I'm not alone
Oh you're singing to me

When I hear my favorite song
I know we belong
You are the music in me
It's living in all of us
It's here because
You are the music in me

Together we're gonna sing
We got the power to sing what we feel
Connected and real
And keep it all inside

Na na na na
Na na na na
Na na na na
You are the music in me
(repeat)

When I hear my favorite song
I know we belong
You are the music in me
It's living in all of us
It's here because
You are the music in me

Na na na na
Na na na na
Na na na na
You are the music in me (yeah) 

Vet att jag inte är så lätt att vara omkring och allra minst att leva med.. Men jag kämpar på och gör så gott jag kan, kanske inte blir så bra som det borde bli eller som man vill att det ska bli men jag försöker och ni är helt underbara som står ut med mig! Ni vet vilka ni är.. =D *smack på er*

Ni kommer med tröst, värmande ord, kramar, närhet, stöd, bara små saker hela tiden som gör att vardagen blir lättare att ta itu med, det ökar styrkan att fortsätta och kämpa på i uppförsbacken.. 

Är så glad för dig min älskade ängel, messet du skickade häromdagen träffade rakt i hjärtat och det värmde mig så mycket så att tårarna sprutade.. Herregud vad känslosam jag har blivit på sistone! *haha* Du är så himla bra min underbara, vet inte vad jag skulle göra utan dig! Du är verkligen min guldkant på tillvaron.. =D

Tack min stjärna för dom värmande orden idag, var en tuff dag men ditt mess värmde verkligen och gjorde att allt kändes mycket bättre igen.. Var längesen vi sågs, men vi kommer alltid att ha varandra.. 500 på ålderdomshemmet var det va? ;) Vet att det kommer att bli så, vet att jag har dig vid min sida genom vått och torrt.. Finns vid din med närhelst du behöver det!

Tack mitt sunshine för att du finns här hos mig vareviga dag, för att jag alltid får vakna upp vid din sida, att jag får se dig varje morgon när jag vaknar och har dig hos mig varje kväll då jag somnar.. Att du inte ger upp ger mig styrkan, orken, glöden, viljan att orka, att kämpa vidare.. Tack för alla dina tröstande ord och för all tid du tar dig tid för med mig.. Du är något speciellt, du är något extra, du är min själsfrände, min rätta..*dom tre orden*

Tack mina raringar för att ni finns!

Men nu är det dags för nästa.. Nästa bröllop, nästa syster, nästa uppdrag.. Denna gång är det att stå tärna OCH vara fotograf..*puh* 

Och idag har vi provat klänningarna.. Jättefin liten rosa sak, endast storlek 34 fanns inne.. Jag och syster stirrade svettiga på varandra och lilla blivande tonåringen log stort då hon lätt som en plätt klev i denna dröm.. Jaha ja fick andra klänningar i "våra" storlekar.. En 36:a till mig och en 38:a till syster.. Gick inte alls.. Nähä tänkte vi och gick upp en storlek, för syster gick det superfint satt denna havsblåa klänning, men 38:an ville inte riktigt sitta på min kropp..*suckar* Är jag tvungen att gå upp till 40? Tårarna var nära, dom brände riktigt innanför ögonlocken.. Men jag var tvungen att kliva ner i en 40:a och det var knappt men det gick.. Hade det ganska tufft att andas, tufft att andas i denna havsblåa klänning som nästan varit för stor för syster? Helt jävla galet vad jag har blivit stor!!! *suckar* Hur fasiken sak det här gå.. Inte nog med att mitt hår fick falla, nu kan man inte ens ha sin 36:a i storlek längre..*gråter floder* 

Hur ska jag kunna bära upp denna brudtärneklänning på ett vackert sätt då jag bara känner mig stor som ett hus?

Så jag tröstade mig med en ny vårjacka, en röööööd!!!!! Me lööööv it! Och en vaniljbulle..*suckar* Varför äter man sånt då man är ledsen och känner att man inte kan se ut som man gör? Det är ju den som gör att man ser ut som man gör!!! Helt galet vilka snedtändningar det blir i mitt lilla huvud..*suckar tungt och torkar tårarna*

Rock DJ med Robbie Williams! =D Tänkte skänka er lite glatt tidsfördriv..*hehe* =P

Ja ja tillbaka till det jag hade tänkt att skriva om, låten Colorblind, som jag by the way har upptäckt att min nyupptäckta braiga grupp Counting Crows har gjort *ler stort* Vad kan den tänkas handla om? Är en grymt bra låt och jag ryser så fort jag hör den, men jag slänger ut texten så får man spåna lite och fundera på vad texten kan betyda..*hmm* *tänker så det knakar* ;)

Annars sitter man fortfarande med ett dunkande huvud, en snorande näsa och lock för öronen.. Mornarna och förmiddagarna är det bra men eftermiddagarna och kvällarna är groteska..*huah* Men jag försöker göra så gott jag kan och är livrädd för dm nätterna som kommer nu då jag måste sluta med nässprayen..*vill ha* Men då näsan nu har blödit ett antal gånger så anser jag att det är dags att sluta..*hrmpf*

Vädret är trist, humöret är trist och det är en trist söndag.. Vet inte riktigt vad jag har lust med men allt känns inge kul just nu.. Är nere i en riktig svacka den här gången och hoppas på att det snart ska börja bli lättare..

Stod i duschen häromdagen och kom fram till (med Bä-Bäs hjälp) att det är sju stora grejer som belastar axlarna just nu, egentligen inte världens största problem men det är tillräckligt för att jag ska vara ur gängorna.. Och det verkar bara bli fler..

Vad ska jag göra med katten? Hon blir inte bättre och hon har magrat till en sticka, hon är hängig och slö och kräks gör hon fortfarande..*suckar* Vad ska man göra? Är det dags att låta henne somna in?

Håret har varit en stor del av problematiken och är väl fortfarande, känns som att då hårtestarna föll så föll hela det jag som jag hade kämpat upp, förstår inte varför och har inte kommit fram till om det verkligen är så men det känns..

Det är programmet som jag precis har börjat, allt ska noteras, allt ska finns på papper, det ska rannsakas och det ska utvärderas.. Jag kämpar så gott det går men det är en kamp utan dess like.. Tänk att en liten notering kan kännas så?

Det är smärta smärta smärta, verkar inte finnas nåt slut.. Kommer det finnas en dag utan smärta?

Och den jädrans förkylning gör ju att man är helt ur spel.. Tänk att lite snor kan nocka en människa så..*skrattar ironiskt*

Finns så mycket mer men det bara snurrar runt.. Paniken ligger och lurar och står en upp i halsen men jag försöker kontrollera den men den äter min energi.. Ja herregud vad man håller på med, tänk på vilket sätt man kan påverkas och hantera allt som händer..*svag..? hmm nej bara allmänt förvirrad tror jag*

Usch vad jag beklagar mig.. Nej på det stora hela så klarar jag nog det ganska bra, men ibland behöver man en svag dag och det är det idag.. Skönt att få ur sig lite..*nickar*

Tänk om näsan kunde tömma sig med..*hrmpf*

Mut Kelb!!!!

Känns ganska omtumlande idag, är glad att jag ska till läkaren idag och få prata av mig lite, få lite svar på frågor som man har.. Men egentligen är det bara en bråkdel av allt som rör sig i huvudet.. 

Vet inte om jag gillar min nya look, var så längesen jag var såhär kort.. Är nog en mera långhårig tjej, har blivit det om inte annat..*hmm* Men men jag får försöka göra det bästa av situationen..*försöka försöka försöka* *suckar*

Annars har jag funderat på det här med att älska, när älskar man nån? Är det då allting känns helt underbart eller måste man vänta ett tag för att se om det senare också känns underbart? Känns på nåt sätt som jag håller nåt inne men jag vill inte förstöra saker och ting med att sätta press på det.. Åh gud det är helt sanslöst att man har dom här tankarna efter typ några veckor men galet bra är det! =D 

Annars så har förkylningen muterat sig ytterligare, nu är huvudvärken tillbaka med exakt samma kraft som innan så nu sitter man i en dimmig värld igen där varje rörelse är som ren smärta ut i fotknölarna..*huah* Och hur lätt är det att sitta still då hostan kittlar en i halsen precis hela tiden? *morr* Är det meningen att jag ska bli frisk nångång eller hur ligger det till? Verkar vara sega rackare jag har att göra med *tar fram hårdhandskarna* *mohahaha*

Tack för alla fina sms igår samt alla fina kommentarer ang min förändring! Ni vet vilka ni är! *rörd till en tår eller två* 

*puss på er*

Ja som ni kanske förstår så blev det ett ganska spännande besök hos frisören, har fortfarande inte smält det.. Mitt hår som jag hade sparat ut är nu avkapat till en kort frisyr á la Linda Bengtzing, i liknande färg för den delen med.. Håret va som tuggummi, det korvade sig och bara föll av, det gick att dra bort stora tussar med hår och det var den enda utvägen.. Efter en massa mirakelhårinpackningar så slängdes det i en toning och så fick jag med massa massa produkter hem allt till ett pris som jag inte ens vågar nämna.. Det skulle kosta flera tusen men jag fick det för ett specialpris.. Mycket för att dom fick lära sig..*haha* men också för att dom nog tyckte lite synd om mig.. Men främst för att jag är en sån trogen kund, jag vågade komma då många kunde inte skulle våga..

Men men det var att klippa kort eller att låta det vara och låta det falla av vilket det skulle göra samt att raka bort resterna.. Så kort blev det, lite ovant, men det blev tufft, passar för första gången i nytvättat hår..*hahahaha*

Huvudsaken är att håret mår bra!! =D

Lovar att lägga ut en bild då jag har kryat på mig och inte är helt ilröd under näsan efter att ha snytit sönder den..*hahaha* Så får ni se den nya Eva! =P

Mycket nytt idag, ny blogg, nya insikter, ny frisyr.. Massa erfarenheter rikare och för första gången kan jag ta allt, innan hade jag nog bara satt mig i ett hörn och grinat och velat få höra dom sakerna man velat höra.. Men även om jag inte får höra det så gör det mig inte så mycket, det handlar om att göra det bästa av situationen! =) Det är ju bara hår.. ;) Eller hur Bä-Bä? *smack* Tack för att du orkade vänta på mig dom extra tre timmarna! *guld*

Vill bara avsluta med att rikta ett jättejättetack till salong Hårcompaniet och deras helt underbara frisörer!!! Ni är himlasända änglavakter som kan göra en korkad fejkblondin med tuggummihår till en tuff Twiggy Bengtzing! ;) *haha*

Är väl inte så mycket som har förändrats, jag babblar på om allt mitt så babblar ni alla på om allt ert.. =P Och ni som inte har en aning om vem jag är och vad jag babblar om kan ju läsa på er på kladdigtskadetvara.blogspot.com *hehe*

Ingen större förändring i förkylning, är fortfarande fast besluten att jag har drabbats av ett högintelligent virus som muterar sig själv och tycker om att experimentera med min stackars kropp..

Efter att ha snorat i ett flertal dagar med ett huvud som har nästintill sprängts i bitar så har jag nu börjat hosta, fått ont i halsen samt har febern kommit på besök.. Förstår inte riktigt hur man ena dagen kan känna sig lite bättre och sedan nästa vara värre än innan.. Det måste vara en hel virusfamilj i mig som har bosatt sig för att gotta sig ett tag..*hrmpf*

Ja ja har iaf en frisörtid att se fram emot idag, om nu kan se framemot att behöva gå utanför dörren i detta trevliga väder.

Återkommer med uppdatering!