TVÅ KLADDKAKOR ÄR BÄTTRE ÄN EN

Men jag har funderat lite vad det är som gör att jag alltid blir sjuk.. Detta år har nu haft fyra månader och av dessa så har jag varit hemma i snitt nån gång varje månad i form av förkylning eller liknande.. Jag menar såå himla dåligt immunförsvar kan man väl inte ha, eller? Men idag efter en C-vitaminboost-frukost så drog jag ut på en promenad igen och då började det snurra lite i huvudet om varför det kan tänkas vara såhär..

Sambon sa ju då jag blev sjuk att det kanske beror på att jag håller på att ställa om mitt liv till hur det var förut eller så nära man bara kan komma i alla fall och att det här var kroppens sätt att protestera lite.. Jag menar det aldrig lätt att genomföra en förändring men enligt honom och ett tag även jag så var det här kroppens sätt att visa att det hände grejer om var ovana för mig/den...

Men idag kom det en annan tanke, kanske det är så att all min tankeverksamhet, all min oro, allt mitt planeringsbehov är det som är boven i dramat.. För visst jag gör mer grejer nu, jobbar mer, tränar igen, hittar på saker på det sociala planet med människor och det är nåt nytt, absolut, men det krävs också mer planering, mer tankeverksamhet..

Inför varje grej som komma ska så ska det planeras i mitt huvud, frågor dyker upp, funderingar, tankar, allt möjligt snurrar runt.. Visst jag kanske måste planera och kanske aldrig kommer kunna göra nån impulsgrej som att bara dra iväg, eller bestämma nåt samma dag, samma timme eller bara sådär på direkten, men det kan inte heller behövas flera månaders tankeverksamhet heller.. Man kan inte svara på alla frågor som finns att ställa, vissa är heeelt omöjliga och måste bara få bli som dom blir.. Man får försöka lösa allt på det stora hela, transport, sängplats, aktiviteter på ett ungefär, även om det kan vara svårt många gånger..

Så nu är min fundering att det kanske är all denna oro som gör att kroppen protesterar, att immunförsvaret är nästintill obefintligt.. För det är tröttsamt, det skapar masa obehagskänslor pga bråk, frågor och störningar i resten av allt som pågår i ens liv..

Men om det är det, hur får jag det att sluta? Hur kan jag "testa" om det är det, genom att bara sluta?

Jag har lärt mig mycket det senaste året, om mig själv, min kropp, det psykiska, det fysiska.. Men denna fråga kommer jag nog aldrig att få ett svar på oavsett hur många gånger jag ställer den eller till hur många..

Men samtidigt så måste det ju finnas nåt man kan göra..*hmm*

Jag har ju försökt att slappna av eller göra något annat, något kul, distrahera helt enkelt.. Och visst det hjälper, jag blir avslappnad, jag släppar alla tankar, alla frågor, all oro men direkt efter då är den där igen.. 

Jag har försökt att prata om det med folk och det kan trigga av allt bara att prata högt om det, kanske få ett klokt svar om lugnar ner allt.. Och vissa gånger så släpper vissa grejer men vissa gånger så blir det värre eller detsamma som innan..

Och jag vet nånstans där inne att det går inte att få ett svar på vissa frågor, (är svårt att skriva exakt om vad jag tänker på just nu, det får vi ta nån gång framöver *host host*), men likt förbaskat så finns dom där och stör ändå och skapar irritation, matthet hos mig och bara en stooor bubbla av hopplöshet ungefär..

Jag undrar jag om det kan vara detta som är boven i dramat, att all denna oro som har blivit större ju mer jag kommer igång, att det är den som gör mig sjuk helt enkelt?

Gosh jag måste verkligen lugna mig och sluta tänka så mycket, man går ju miste om så mycket på vägen då..*suckar* Ibland blir man bara trött på sig själv... =/