TVÅ KLADDKAKOR ÄR BÄTTRE ÄN EN

Men som jag sa i förra inlägget, varför oroa sig? =)

Färden in gick snabb och ganska så bra, irriterad på stressade bilister bara då målet var nått..*hrm* Ligg inte i arslet på mig!!! *morr* =/

Stel som en pinne var jag dock där jag satt men in tog jag mig, hel och fin..

Sedan var det dags..

Och eftersom min lilla pärla bara har gått 580 mil trots sina 12 år så var det ju inga som helst problem, besiktningsmannen skrockade lite gott ang denna notering som han gjorde och sa att: "den är ju som ny"..*stolt matte*

Sen när man tackat för sig och det var dags att dra iväg igen för att ta mig hemåt så bara släppte allt, istället för att oroa mig för kurvor, dåliga växlingar, korsningar och liknande så bara körde jag, jag bara gled fram!! =DDD Den underbara känslan var tillbaka, den underbara känslan av att var fri, att flyga, känna vinden, åka förbi en häggbuske och känna den underbara doften, känna solen värma, höra brummandet från pärlan, åka förbi lite kogödsel och känna den inte så underbara doften..*haha*

Gud vad härligt det var! Och så bara slappnade jag av och bara cruisade hem.. =DDD *ler stort*

Och nu står pärlan därnere, inbäddad i sitt täcke, låst och nattad för idag, men jag längtar tills jag får väcka upp henne igen!! =D