Ett steg i taget.
Finns inga tabletter i världen som kan slå det här...
<3
I won´t wait for a train that never comes.
Jaha ja, ja det här gick ju inge vidare..
Påsken blev inte riktigt så påskig som jag hade tänkt det.. Men skam den som ger sig!
Visst kroppen är inte pigg eller på topp för fem öre just nu men det kan alltid bli värre så nu är det bara att bita ihop och ta nya tag och för varje dag så återkommer hopp, glöd, gnista och fighting mode:t tillbaka, så ni ska nog se att jag har joggingdojjorna på snart igen och är ute i solen och skrattar och kämpar mig tillbaka för fullt.
Vill passa på att skicka massa kärlek, kramar och <3-an till alla ni som varit världens klippor och stöd under dessa dagar, ni är såååå guld värda och tack vare er så kämpar jag på utav bara sjutton!
Nu väntar ytterligare tid med värmekudden i soffan i ryggläge för en liten stund, sen tar vi tag i den här dagen och ger den liiiiite mer positiv för varje minut som går!
Puss så länge!
