TVÅ KLADDKAKOR ÄR BÄTTRE ÄN EN

Jag tror inte att det enbart var för att jag inte "skötte" mig som kroppen la av den här gången, ja jag kallar det att den har lagt av, det låter dramatiskt, det är säkert att överdriva, men i det här läget är det det enda ordet som kan förmedla känslan som är inom mig just nu.

Iaf så tror jag inte att det var enbart därför som jag var tvungen att gräva fram mappen från smärtrehab med alla verktyg, metoder, alla tips, råd, metoder, övningar, sätt att hantera, gå vidare, lära sig att leva, överleva efter trauman i livet.

Jag insåg ganska snabbt att jag kan allt som står, men att jag har slarvar så in i bengen! Ja, det är sant, jag heter Eva och jag slarvar.

Det är inge kul att arbeta i diskhon, att ha disktrasa under skärbrädan, att nästan behöva ta fram gradskivan för att få alla vinklar rätt när man sitter, att bara va och lyssna lyssna lyssna på kroppen. Nej det är inge kul men det är nödvändigt och jag vet det, jag hör det varje dag när jag gör fel men jag slarvar, väljer att inte lyssna, trycker på mute-knappen.

Men det är en tröst att jag kan dom, att jag vet, att det sitter i ryggraden så att säga.

Men nej det var inte anledningen till att kroppen la av och jag var tvungen att ta fram allt, utan anledningen, helt undermedvetet, var att få ta fram mappen och inse att dom drömmar, dom mål, dom tankar jag hade då om framtiden har jag bara struntat i, jag har gjort dom större och ouppnåeliga, jag har lagt kraven på mig själv igen och istället för att få moroten när jag nåt fram till den så har jag kastat den dubbelt så långt fram och manat på mig själv ännu mer.

Allt det jag kämpade för då har jag tappat.

Därför har det här hänt, därför fick jag den här mastodonta varningen, och därför får jag nu "börja om" igen.

Det viktigaste vi har är våra drömmar och mål, inte att dom största och livsavgörande drömmarna utan dom små, dom som gör att dom stora blir möjliga, grunden, vägen fram.

Jag fick höra efter olyckorna att det var många saker jag aldrig skulle kunna göra igen, och det är så många små steg som jag har gjort som har lett till att jag har satt dom där pessimistiska läkarna på plats!!

Och nu gäller det att visa dom en gång för alla att det går att ta sig tillbaka, det behöver inte vara den svart-vita värld som dom pratar om, den kan vara grå också ;)

 

Jag är en kreativ människa, inte att jag får saker och ting gjorda, utan att jag älskar att skapa, att förmedla med budskap: att skriva, att fotografera, i inredning i lägenheten, i outfits som jag förmedlar på väg till jobbet, på helgen, på fest, på stan, med dig, för mig själv, med alla. Allt handlar om detaljer och det är det jag ser, genom linsen, i ord eller i spegeln.

Det är min dröm att få leva med mina detaljer och få skapa en bättre och finare värld med hjälp av dom!

Så just nu är jag nästan lite glad att det som hänt har hänt, missförstå mig rätt, puh, men det fick mig att hitta mappen och mina drömmar igen, klyschigt men sant!