*suckar*
Är så jädrans trött!!! Har inte varit här på ett tag nu så jag ber om ursäkt för att jag kommer och klagar det första jag gör, men jag måste bara skriva av mig lite.. =(
Satt häromdagen och gick igenom en massa bilder och hittade dessa från i somras och blev alldeles varm och lugn i hela kroppen.. Bilder är från gutebesöket som jag och Bä-Bä gjorde i somras! *ler lyckligt över minnet*
Bilden på Neo Baloobaa under är bara en helt galen bild som jag hittade och som gjorde att jag och sambon skrattade gott, har den som skrivbordsbakgrund bara för att få skrocka gott nån gång per dag.. =D
Allt var så lätt då, det var varmt, det var soligt, man kunde göra vad man ville, äta vad man ville.. Okej kroppen mådde värre, jag har inte den kunskap och kontroll över rygg och psyke som jag har nu, men ändå det var en paus från allt!
*gullis* =D
Men nu sitter man här, med en massa kunskap i bagaget, men ändå så olycklig på nåt sätt.. Så mycket har ändrats, till det bättre jag vet, men ändå på ett sånt sätt så att jag inte kan njuta av det..
Jobbar gör jag, ökar tiden efter hand, imorgon ska jag göra ett stort test genom att försöka nästa en hel dag..*nästan* Känns bra, har kontroll, vet vad jag gör, kroppen är under kontroll någorlunda, dock på senaste tiden så tar jag mig bara igenom dagen, tänker inte så mycket vilket ibland inte är så smart..
Träning kör jag med, är nog den enda stunden jag känner mig riktigt fri och lugn, även om jag blir lite sur på att man är så kraftlös och att man inte riktigt orkar köra ett helt pass fullt ut hela tiden, men det känns bra.. Även om det känns jobbigt innan så är det helt underbart under och efter, och även om tankarna knackar på och begär resultat så går det...
Ekonomin går i botten och det tar, det tar riktigt hårt, är så mycket man vill göra men inget som går i praktiken..
GI då, jo det går väl, har blivit en del sötsaker på senaste tiden då det har blivit julgodis och lussefika men däremellan sköter man sig men ändå så är det en sån kraftansträngning som måste göras för att det än ska gå..
Varje sak man har tagit itu med under året, ätstörningen, smärtrehab, GI, arbetsträning, träningen, m.m. har känts så jädra kul i början och man har varit ivrig, man har njutit, man har utvärderat och känt sig större och starkare än någonsin, kapabel och stolt över sig själv att klara en sådan sak.. Men efter ett tag har alla känslor runnit ut i sanden och man står där som nu helt handfallen och tvingar sig själv tlll saker.. Och då börjar misstagen att göras..
Slarv med mat, slarv med träning, en miss att ringa till FK då jag var sjuk, att jag ens lät ryggen vinna och var sjuk, alla dagliga övningar som knappt blir gjorda bara för att jag inte orkar.. Inte fysiskt inte orkar utan psykiskt..
Och så snart är det jul, en högtid som ska vara glad, mysig och bara härlig, men jag känner inte ens att den är på gång, har en massa saker inbokade, upp över öronen står allt.. Och det kommer att kosta pengar, tid och energi att genomföra och jag längtar till helgen som kommer då allt det är över.. Fast egentligen så är det inte det heller, för sedan kommer julveckan och trots att julafton närmar sig med stormsteg så är det fortfarande saker som behöver göras..
Klarar inte att tvinga mig till fler saker för det gör bara att fler och fler "dumma" tankar tar över mig..
Ska jag bara låta mig få äta den där lussebullen som jag vet ligger uppe i skåpet bara för att det kan bara mysigt att göra det med sambon framför TV:n med tända ljus? Är egentligen inte sugen men ändå så är jag det.. Men på vad är jag sugen, bullen eller trösten den ger? Tidsfördrivet?
Ska jag göra mina övningar och stressa igenom dom bara för att jag egentligen inte vill, spelar ingen roll hur mycket det kommer att hjälpa mig i framtiden och livet i sig.. Det finns inget som talar för att jag ska göra dom just nu.. =((
Ska jag bara ta mig igenom en arbetsdag utan att tänka på mig och det mest ultimata för att jag ska må bra på jobbet?
Det är tur att jag ska till smärtrehab på onsdag, kommer nog att få en del svar då.. Och sedan på torsdag då jag möter dom på AM och FK så får jag nog lite ytterligare svar.. Men det är bara måndag idag och även om träningen imorgon kan hjälpa mig att lätta på trycket så är det dagar kvar och paniken och allt annat inom mig, vad det nu är, gör mig galen i skrivande stund!!!
Gosch jag lever bara en gång och livet väntar inte på mig men ändå så slösar jag tid...*suckar*
Satt häromdagen och gick igenom en massa bilder och hittade dessa från i somras och blev alldeles varm och lugn i hela kroppen.. Bilder är från gutebesöket som jag och Bä-Bä gjorde i somras! *ler lyckligt över minnet*
Bilden på Neo Baloobaa under är bara en helt galen bild som jag hittade och som gjorde att jag och sambon skrattade gott, har den som skrivbordsbakgrund bara för att få skrocka gott nån gång per dag.. =D
Allt var så lätt då, det var varmt, det var soligt, man kunde göra vad man ville, äta vad man ville.. Okej kroppen mådde värre, jag har inte den kunskap och kontroll över rygg och psyke som jag har nu, men ändå det var en paus från allt!
*gullis* =D
Men nu sitter man här, med en massa kunskap i bagaget, men ändå så olycklig på nåt sätt.. Så mycket har ändrats, till det bättre jag vet, men ändå på ett sånt sätt så att jag inte kan njuta av det..
Jobbar gör jag, ökar tiden efter hand, imorgon ska jag göra ett stort test genom att försöka nästa en hel dag..*nästan* Känns bra, har kontroll, vet vad jag gör, kroppen är under kontroll någorlunda, dock på senaste tiden så tar jag mig bara igenom dagen, tänker inte så mycket vilket ibland inte är så smart..
Träning kör jag med, är nog den enda stunden jag känner mig riktigt fri och lugn, även om jag blir lite sur på att man är så kraftlös och att man inte riktigt orkar köra ett helt pass fullt ut hela tiden, men det känns bra.. Även om det känns jobbigt innan så är det helt underbart under och efter, och även om tankarna knackar på och begär resultat så går det...
Ekonomin går i botten och det tar, det tar riktigt hårt, är så mycket man vill göra men inget som går i praktiken..
GI då, jo det går väl, har blivit en del sötsaker på senaste tiden då det har blivit julgodis och lussefika men däremellan sköter man sig men ändå så är det en sån kraftansträngning som måste göras för att det än ska gå..
Varje sak man har tagit itu med under året, ätstörningen, smärtrehab, GI, arbetsträning, träningen, m.m. har känts så jädra kul i början och man har varit ivrig, man har njutit, man har utvärderat och känt sig större och starkare än någonsin, kapabel och stolt över sig själv att klara en sådan sak.. Men efter ett tag har alla känslor runnit ut i sanden och man står där som nu helt handfallen och tvingar sig själv tlll saker.. Och då börjar misstagen att göras..
Slarv med mat, slarv med träning, en miss att ringa till FK då jag var sjuk, att jag ens lät ryggen vinna och var sjuk, alla dagliga övningar som knappt blir gjorda bara för att jag inte orkar.. Inte fysiskt inte orkar utan psykiskt..
Och så snart är det jul, en högtid som ska vara glad, mysig och bara härlig, men jag känner inte ens att den är på gång, har en massa saker inbokade, upp över öronen står allt.. Och det kommer att kosta pengar, tid och energi att genomföra och jag längtar till helgen som kommer då allt det är över.. Fast egentligen så är det inte det heller, för sedan kommer julveckan och trots att julafton närmar sig med stormsteg så är det fortfarande saker som behöver göras..
Klarar inte att tvinga mig till fler saker för det gör bara att fler och fler "dumma" tankar tar över mig..
Ska jag bara låta mig få äta den där lussebullen som jag vet ligger uppe i skåpet bara för att det kan bara mysigt att göra det med sambon framför TV:n med tända ljus? Är egentligen inte sugen men ändå så är jag det.. Men på vad är jag sugen, bullen eller trösten den ger? Tidsfördrivet?
Ska jag göra mina övningar och stressa igenom dom bara för att jag egentligen inte vill, spelar ingen roll hur mycket det kommer att hjälpa mig i framtiden och livet i sig.. Det finns inget som talar för att jag ska göra dom just nu.. =((
Ska jag bara ta mig igenom en arbetsdag utan att tänka på mig och det mest ultimata för att jag ska må bra på jobbet?
Det är tur att jag ska till smärtrehab på onsdag, kommer nog att få en del svar då.. Och sedan på torsdag då jag möter dom på AM och FK så får jag nog lite ytterligare svar.. Men det är bara måndag idag och även om träningen imorgon kan hjälpa mig att lätta på trycket så är det dagar kvar och paniken och allt annat inom mig, vad det nu är, gör mig galen i skrivande stund!!!
Gosch jag lever bara en gång och livet väntar inte på mig men ändå så slösar jag tid...*suckar*
