TVÅ KLADDKAKOR ÄR BÄTTRE ÄN EN

Men trots att jag är liten och ömklig idag så har jag ett stort leende på läpparna!

Dels så hade jag en anställningsintervju igår som gick galant, kändes väldigt lovande då jag gick därifrån en och en halv timme senare ;P Verkar också som ett kul ställe att jobba på och arbetsuppgifterna kändes också väldigt roliga och varierande.

Jobbet i sig kommer att ske, om jag nu får det - håll tummarna!, i Bålsta på ett ställe som heter Nefab, dom pysslar med förpackningar och emballage. Alla ni som har en Nokia och har fått den i en liten kartong med en massa vaddering på insidan, det är Nefab! =)

Min uppgift där skulle vara kundservice samt ordermottagare, mycket telefon och mailkontakt med människor över hela Sverige samt en del av Europa. Lite ha rollen som ett ansikte utåt och vara kunders och leverantörers kontakt med Nefab.

Verkar vara ett kul jobb, har inte hunnit sett det dagtid än eller träffat det lilla gänget på 20 pers, 3 om vi ska räkna min avdelning, som jobbar där, men det är definitivt ett jobb som jag skulle kunna fördriva min tid på i ett år framöver! ;P

Vi får alla hålla tummarna helt enkelt, har nog domen innan veckan är slut förhoppningsvis! =D

Men sen då.. Alltså shit leendet bara växer mer och mer för varje gång jag tänker på det.. =DDDD

Kommer ut utanför Nefab och är beredd att ringa efter skjuts, antingen Bä-Bä, som jag egentligen inte vet om han har kommit hem då pendeltrafiken inte riktigt fungerade som den skulle igår =/ eller svärmor som var snäll och skjutsade upp mig dit till intervjun, tack!

Men där står lilla Skrotan med Bä-Bä i, ivrig att få höra hur allt hade gått med tanke på den tid det tog.. =)

Våran dag var det ju igår och mycket tid hade försvunnit på mitt möte, men nu var det bara vår tid!

Firade det med Kinamat, jag mådde redan då inge vidare men lyckades klämma ner lite iaf, är ju så gott från våran alldeles egna kinarestaurang över gatan ;D

Men nu hoppar jag.. Vi kommer hem och innanför dörren, lägenheten är mörk och det doftar rosor så det står härliga till.. Wow tänker jag vilken doft! blir bannlyst från köket ett tag och sen när jag går komma in står det 48 st långskaftade, enorma rosor och pryder HELA köksbordet!!!!!!!!

Tårarna börjar rinna och Bä-Bä förklarar att det är 2 rosor för varje månad vi har varit ihop, varför det är två är för att dom representerar jag och han i 2 år! *SMÄLTER*

Det var så fint och detta hade han skaffat INNAN sitt möte och hade fått gå ÄNNU tidigare från jobbet för att kunna fixa det och så hade han släpat blommorna på diverse pendlarmedel! Gull!

Mina Jamie Oliver kokböcker var ganska bleka i jämförelse! Haha!

Sedan ställde vi in rosorna i sovrummet och där står dom nu och pryder vårat golv och sprider väldoft, så det är sjukstuga i sovrummet idag, i vanliga fall brukar det vara skönt att ha det på soffan, men icke idag! =D

Ska försöka torka dom när dom planerar att ge upp, hur nu det ska gå till eller var dom ska få plats..*hehe* ;P

Men jag har redan förevigat dom med kameran, proppade i mig en alvedon och satte igång, ingen tid att förlora! Kommer alltid att komma ihåg gårdagen, inte för intervjun, inte för snöovädret, utan för att jag fick det finaste man kunde få i sak, ord och handling. Jag har världens underbaraste karl och jag är världens lyckligaste sjukling!

Bjuder på några "mästerverk" så att ni också kan få se JÄTTEbuketten! ;D

(Är dock lite svårt att förmedla den underbara doften som dom utsöndrar hela tiden samt hur maffig buketten är men föreställ er något riktigt maffigt utifrån bilderna, x 10 så har ni verkligheten! ;P)